JÄMSTÄLLDHET
Jämställdhet mellan könen är ett samhälleligt politiskt mål som betyder att alla, oavsett kön, ska ha lika mycket MAKT att forma sina liv. Du ska ha samma möjlighet och samma rättigheter och samma skyldigheter , oavsett om du är man eller kvinna. Hur långt bort ifrån eller hur nära vi är det målet går att avläsa i forskning och fakta som finns. Att vi inte är framme kan vi se om vi tittar på våldet, lönerna, anställningstryggheten, ledningsfunktionerna, osv, osv. I Sverige, precis som i alla andra länder, är det fortfarande så att det som män, är, gör och säger är mer värt än det som kvinnor är, gör och säger. För att nå målet jämställdhet mellan könen krävs ett kunskapsbaserat systematiskt och långsiktigt arbete mot den diskriminering som kvinnor utsätts för.Jag får ibland frågan om vad som skulle vara (politiskt) viktigast att göra om jag fick bestämma. För mig är det inte en enskild fråga som är det viktigaste. Snarare gäller det att förklara hur frågor hänger ihop och har sin grund i en och samma maktfråga. Jag vill synliggöra det faktum att vi lever i ett samhälle som fortfarande förmedlar föreställningen om att det män är, gör och säger är mer värt än det kvinnor är, gör och säger. Det innebär att förklara könsmaktsordningen , dvs. synliggöra det mönster som vi kan avläsa i kvinnors låga löner, ofrivilliga deltider, otrygga anställningar, dåliga arbetsmiljö, sämre rehabilitering, sämre sjukvård, mindre hemtjänst, osv.
Det gäller att klarlägga det maktmönster som går igen i den nära, mest kärleksfulla relationen, som går som en röd tråd från sovrummets intimitet , ut till köksbordets diskussioner om vem som ska göra vad och mest när det gäller det obetalda arbetet hemma, vem som tar ansvaret för barn, tar ut föräldraförsäkringen, osv. Följa den röda tråd som fortsätter ut på arbetsmarknaden och som syns i både löne- och anställningsförhållanden, på en arbetsmarknad där kvinnor ses som riskprojekt av arbetsgivare, eftersom vi är mindre på jobbet , så länge männen vägrar fullt föräldraansvar. Den röda tråd som sedan fortsätter ut på de internationella arenorna, där kvinnor nästan helt saknas vid de förhandlingsbord där besluten fattas, t.ex. om att bomba fram demokrati, ibland t.o.m. för kvinnornas skull (!). Där är idel män , samtidigt som kvinnors kroppar numera är de nya slagfälten, med systematiska skändningar och sexuella övergrepp vid varje samhälleligt sammanbrott och i varje militär konflikt.
Det patriarkala mönstret är tydlig. Det bygger på dominans. Dominans utövas genom kontroll. Kontroll upprätthålls med våld om det är nödvändigt. Och det tycks det vara . Ofta. Relationen bygger på över- och underordning. Kontroll genom våld eller hot om våld. Säkerhetspolitiken har aldrig omfattat kvinnor. Bara män och av män upprättade stater.
Under valrörelsen 2006 hörde jag en statsvetare säga: - Det måste "hända" något om ett nytt parti (= F!) ska komma in i Riksdagen. - Som när miljöpartiet kom in. Då låg det ju döda sälar på klipporna. "Det måste hända något"! Det räcker tydligen inte med att kvinnor dödas, våldtas och misshandlas på löpande band! Statistiken är förödande. fler kvinnor dör till följd av våld än antalet personer som dör i väpnade konflikter. Våldet finns lokalt och globalt. Här som där. Och det ökar. Vi har en pågående patriarkal pandemi samtidigt som det i den pågående politiska debatten finns efterlysningar om att "det måste hända något " ?!
Det måste hända något ! Fler måste förstå att den hittillsvarande definitionen av politiken, fastfrusen och förstelnad i ett hundraårig höger-vänster-skala , alltmer förälskad i sina symbiotiska fiendebilder, faktiskt står med byxorna nere när det gäller frågor om kvinnors rättigheter . Det finns en total oförmåga. Man talar i termer av kvinnorfrågor, ser det som särintressen, skickar det till kvinnoförbund och kvinnoutskott. Vilken nonschalans!
Kvinnor är varken svaga eller en liten minoritetsgrupp. Vi är halva befolkningen Minst! Demokratin är på deken! Släpp in luft! Vi kvävs av slöjor och nakenhet. Vi måste vitalisera demokratin och låta politiken omfatta hela befolkningen. Inte bara den minoritet som består av vita medelålders heterosexuella män. Att definiera demokratin som liktydig med de idag existerande parlamentariska partierna ger medborgarna ett torftigt val mellan olika nyanser av patriarkal politik. Jag vill ha ett alternativ. Ett feministiskt!
