FEMINISTBREV NR 4
Till alla feminister
Årets första månad var kort. I alla fall för mig som njöt välbehövlig vila ända fram till mitten av månaden. Sedan blev det rivstart med debatt om föräldraförsäkringen. Den debatten behöver höras mer och föras av fler. Skriv artiklar och insändare! Ordna debatter med företrädare för fack och politik!Ansvarigt stadsråd försvarar den nuvarande konstruktionen med att försäkringen redan nu är delad, men med möjlighet att överlåta, och det vill hon inte förbjuda. Flexibiliteten i försäkringen ger föräldrarna möjlighet till "fria val", utifrån barnets bästa. Hon vill inte tvinga papporna att vara hemma med sina barn. Det vore inte bra för barnen. Det kanske t.o.m. skulle innebära att en del barn fick för kort tid hemma, dvs om papporna vägrade. Och det vore inte bra för barnen.
Jag tycker vi ska vända på frågan. Varför ska det finnas en möjlighet att överlåta dagar? Varför ska det finnas en möjlighet att flytta över dagar i just den försäkringen, när det inte går i någon annan (social)försäkring? Där har vi ju medvetet gått in för att renodla och individualisera. Det gäller både skatter och försäkringar. Vi är individer. Vi står på egna ben, med eget ansvar, oavsett om vi är män eller kvinnor. Gäller inte det när vi är föräldrar? Har inte varje förälder ett individuellt ansvar i förhållande till sitt barn? Man kan väl inte ta ett halvt eller ett 25%-igt eller ett 15%-igt ansvar för en människa? Man kan väl inte "överlåta" en mänsklig relation till någon annan? Att vara förälder måste rimligen innebära att ha ett individuellt ansvar för allt som rör barnet. Allt ifrån AD-droppar till tonårstrassel. Hur man sedan väljer att dela upp och organisera praktiska arbetsuppgifter är en helt annan sak. Det är ju inte så smart att ständigt stå bredvid varandra och göra samma sak. Men ansvaret för relationen kan bara vara helt, odelbart ,100%-igt och individuellt. Till stöd för detta, för att möjliggöra kombinationen förälder - yrkesarbete, måste vi ha en individuell föräldraförsäkring.
Alternativet vet vi resultatet av.
- Kvinnors underordning på arbetsmarknaden: otrygga anställningar, omflyttningar och uppsägningar under föräldraledigheten, lägre lön, lägre ersättningsnivåer i alla försäkringssystem och, slutligen, lägre pension. Fritt fram för arbetsgivarna att premiera de (män) som är mest på jobbet. Fritt fram för sönderstressade dubbelarbetande kvinnor.
- Konflikterna kring köksbordet. En ständig kamp om egen tid och rättvis fördelning av det obetalda arbetet. Konflikter som sakta men säkert fräter sönder relationer med aldrig så lovvärda förutsättningar. Erfarenheterna av detta står som spön i backen!
På vilket sätt stämmer det här överens med allt vackert tal om"barnets bästa"? Kan barnets bästa vara något som är helt skilt från föräldrarnas bästa?
Är jämställdheten i själva verket ett hot mot barnets bästa?
Jag tror att det vore på sin plats med ett erkännande här. Det är väl lika bra att säga som det är. Könsmaktsordningen omöjliggör "fria val" i föräldraförsäkringen. Medvetenheten om att varje politisk reform landar i den maktordning som råder, och att den rent av kan bidra till att återskapa och förstärka förlegade föreställningar om skillnader mellan kvinnor och män, ja den medvetenheten kanske inte fanns då, hos tillräckligt många, när föräldraförsäkringen konstruerades. Men nu, år 2004, med ett regeringsparti som har feminismen på sitt program, borde det vara annorlunda!
Detta bör vi ge regeringen till känna. (Så säger man på riksdagsspråk när man vill att regeringen ska besluta om något.) Vad jag menar är:
Ös på!
Tillbaka till Tidigare Feministbrev
